lördag 28 juni 2008

Fägator och ängsmarker

I min serie en dag på jobbet har vi kommit till fägator. Fägatorna var s.k. drivningsvägar för boskap mellan byn (gården) och betesmarken. I det gamla bondesverige låg betesmarkerna i skogen dvs. utmarkerna. Syftet var att skydda åkergrödorna från djuren och gatorna kantades av t.ex. murar och gärdesgårdar. Ni forntidsintresserade känner till de spännande stensträngssystemen på lite olika platser i vårt land t.ex. Öland och Östergötland. Slitaget blev nednötta marker av djurens trampande och ibland är området mellan hägnaderna nedsänkta. Fägatorna berättar en intressant historia om landskapets tidiga uppdelning mellan inägor och utmarker.
En fägata, men tyvärr med raserad gärdesgård till vänster
Foto: Michael Dahlin

I det inre av nordöstra Småland var det knappast ingen brist på sten och åtskilliga stenmonument byggdes under framförallt 17-1800-talen. Marken i Småland var bördig och rik, men den var stenig. Oerhörda investeringar måste göras för att marken skulle bli ekonomiskt hållbar. Man får inte glömma att 17-1800-talet är de perioder i Sverige då befolkningen stiger som aldrig förr. Förbudet mot bondetorp försvinner, vilket leder till att unga par kan bilda familj utan att bo på en bärkraftig gård. Aldrig någonsin har det varit så mycket liv i de småländska skogarna med ständiga projekt. Utdikningar, stenröjningar, konstrueringar av hägnader och mycket mer. Ni som är pålästa vet att detta kom att gå ut över de nödvändiga ängsmarkerna och betesmarkerna. Balansen med 1/3 åker och 2/3 äng höll på att brytas (Ängen är åkerns moder) och därmed började det gamla ängsbruket sin färd mot graven. Idag hör jag ofta begreppet äng användas helt felaktigt. Ibland kan man ofta höra någon kalla dagens betesvallar för ängar. Ängarna fick inte betas utan bara undantagsvis under en kort period på året. Lyckligtvis stöter jag i mitt jobb på en och annan rekonstruerad ängsmark, men inte ofta!

En riktig äng i Kristdala. Foto Michael Dahlin

fredag 20 juni 2008

ÖVERLOPPSBYGGNADER

Förra veckan började jag min serie om vilka olika typer av objekt jag stöter på under mina dagar på jobbet. Förra veckan var det Solitärträd och denna gång är det dags för Överloppsbyggnader.

När det står överloppsbyggnad på listan över element som ska kontrolleras känns det lite extra kul eftersom man förväntar sig någon form av riktig byggnad, men som inte längre används idag. Ofta är det en ängslada, bod, smedja eller en linbasta som står där som en påminnelse om de dagar då det var liv och rörelse ute på markerna. Det är med andra ord lite extra kul att ta en närmare titt på dessa och ibland ta en titt inuti. Så var det igår när jag befann mig i någon av all Tjustsocknarna.

Foto:Michael Dahlin

Jag stannade bilen det gick inte att komma längre med bil nu, traktorvägen hade blivit för svår att köra på och dessutom låg det en gran över vägen. Ett litet torpställe skymtade över axeln och en gumma som envisades med blomlanden, kanske ett sista försök att få ordning runt stugan innan släkt och vänner skulle komma för att fira midsommar. Den sista biten erbjöd en trevlig promenad. Jag kontrollerade ortofotot och elementlistan hmm låt se 4 st odlingsrösen, 700 meter dike och se där en överloppsbyggnad, hoppas den inte är igenväxt bara. Där stövlade jag på i den täta vegetationen och vips så stod jag där, dvs. i kanten av en Vacker Tjustdalgång. Inget i Kalmar län är som Tjust. Här finns inte Möres tråkiga platta landskap med vindar som torterar, inte Ölands överbefolkade och urinstinkande turistfällor, utan variation, milsvid utsikt, men ändå kringgärdad av höga berg, lövskog och de leriga åkrarna i dalgångarna. Kort och gott, Kalmar läns finaste och variationsrikaste landskap.

Överloppsbyggnaden var kanonfin och läget uppe på kullen vid skogskanten i ryggen skvallrade om att placeringen var den ursprungliga. Knuttimringen gjorde inte saken sämre!


Vackert! Foto: Michael Dahlin

Byggnaden tycktes ha använts för olika aktiviteter och det fanns förvaringsbås och loft i boden. Här kunde man till och med övernatta då det begav sig. Här på gränsen mellan inägor och utmarker var det kanske särskilt viktigt att gården hade en förlängd arm.

GLAD MIDSOMMAR

Ingen har det så bra som jag, nej ingen har det så bra som jag, förutom min bror för så vitt jag vet ligger han i sprit på riksmuseet. Skål

fredag 13 juni 2008

SOLITARY CONFINEMENT

För er som lyssnar på synth tänker nog på en kanonbra synthplatta från tidigt 90-tal av den danska råsynthgruppen Leæther Strip, vem har inte röjt till ”strap me down” ett ca 5:36 långt
mörbultande med en väldans massa BPM!

Nu är det inte detta det ska handla om, utan något annat dvs. solitärträd, något som jag stöter på i mitt jobb på Länsstyrelsen då och då. Det hörs kanske på namnet och det antyder att trädet ska stå relativt ensamt eller åtminstone få fritt utrymme för sina grenar och så ska trädet ha några år på nacken. Solitärträden står idag i åkermarken och kan berätta om att det där förr i tiden funnits en betesmark eller en trädbärande hårdvallsäng. Eken är det vanligaste solitärträdet, men även t.ex. lind, alm och ask kan vara med.


Ett solitärträd i trakterna av Vimmerby. Foto: Michael Dahlin


De gamla träden har i alla tider varit föremål för intresse och i den folkliga föreställningsvärlden och då särskilt om de har uppvisat särdrag eller avvikande växtsätt. Min egna far som föddes 1941 hade tendens till hjulbenthet som liten grabb. En klok gumma utanför Hultsfred föreslog att man skulle dra den lilla pojken genom just ett sådant träd, dvs. med speciella grenar. Hur det gick? Det är klart att det funkade! Det finns inte tillstymmelse till hjulbenthet idag!

Nu när vi närmar oss midsommar så ska jag nämna att bönderna förr i tiden tog tillvara ett fång gräs omkring dessa träd. Det torkade gräset ”messommarhöet”, gömdes till julaftonsmorgon, då det gavs till djuren som skydd mot trolldom. Skål!

torsdag 5 juni 2008

EN DOFT AV SKVATTRAM

Att vandra i de småländska skogarna har verkligen sina upplevelser. Idag kom det ett sådant där tillfälle på jobbet då jag stannade en stund för att känna efter hur vackert allt var. Då denna bild togs rådde tystnad, endast vindens sus och ett rådjur som rörde sig försiktigt på andra sidan gölen. Dofterna från gölen var starka och dominerades av skvattram, precis så som det ska vara långt ut i skogen på gungande fly!


En göl i trakterna av Kristdala Foto: Michael Dahlin